måndag 7 juni 2010


Reflektion

Jag läste recensionen av Bioshock 2 och tyckte att han som skrev den gjorde ett bra jobb för det är ett svårt spel att recensera tycker jag. Han beskrev spelet utan att spoilrar den och tog upp det bästa av spelet och han tog upp känslotemat över big daddy och little sister. Det dåliga av recensionen var han struntade bara i dem andra invånarna i Rapture som splicer’s, dem kvarvarande invånarna och miljön, det saknade jag. Författaren drog även paralleller med vårt eget samhälle bla med först var det individualismen som gällde i staden och med propaganda som att alla invånare ska ta sitt eget initiativ. När den gamle ledaren Ryan dog och Brigid Tenenbaum tog över så blev kollektivismen huvudideologin i Rapture som är motsatsen på individualismen. Han påpekar också att spelets ideologi konflikter är inspirerad av 1900-talets konflikt med dem stora ideologierna kommunism och kapitalism i filosofiskt synpunkt. Det jag tycker är bra med att spel räknas som kultur i tidningars kulturblad är att dem snackar inte bara om hur bra grafik, story och spelkänsla spelet har utan de tar upp också spelets budskap, deras egen kultur och miljön känslan. Det dåliga är att det kan vara svårläst för yngre personer för spelet, dem vill ju läsa om det häftiga av spelet inte en massa babbel om hur bra budskap spelskaparna har gjort i spelet.